jag somnade fyra i morse och vaknade halv sju och jag har aldrig haft så ont i magen. jag försökte ställa mig upp så att jag kunde gå in och hämta en ipren och det tog lång tid innan jag kom upp ur sängen. när jag kom in i glasrummet vek sig benen under mig och liksom hela kroppen domnade bort. och när jag skrek efter veronica så kunde jag inte ens höra mig skrika och veronica sov som en stock så det var omöjligt att väcka henne. sen lyckades jag stappla mig in i köken men ramlade ihop på golvet där i stället, som tur var så var pappa i vardagsrummet så han hämtade en ipren och la mig i soffan. där sov jag i någon timme och sen när jag vaknade mådde jag toppen men var fortfarande trött så jag gick ut och la mig hos veronica igen, som hade sovit hela tiden.

nu mår jag hur bra som helst, veronica har precis åkt hem och det blåser som tusan ute. snart ska jag gå ut i stallet och i kväll ska jag cykla och köpa godis med alex, vi får hoppas att vi inte blåser bort.


stoooorm